”I am a great expressionist who never gets enough”

Jag har alltid varit en stor expressionist. Färgerna kokar som en färgstark, kryddstark och expressionistisk gryta inom mig och vill alltid få komma till uttryck.

Från mina allra första minnen fångades jag direkt av färg och form. Mitt möte med färg och form är som en kittlande förälskelse som leder mig in i trans, där tid och rum upphör. Jag har alltid haft en förmåga att enkelt gå in i färgen eller formens existens. Jag överger mig själv som människa och intar istället det konstnärliga uttrycket. Jag kan berätta en hel historia med endast färger och upplever att bara uttrycka mig verbalt blir för begränsat. I skapandet upplöses en frihet som jag dyrkar högt och jag anser att konsten öppnar en kommunikation för människor att mötas från hjärta till hjärta.

Mitt målande pågår ständigt inom mig. Om jag inte målar rent fysiskt så målar jag alltid i mitt inre, leker med färgerna och skapar kompositioner som tar sig en fysisk form, när tiden är inne. Ibland målar jag klart en tavla på en kväll, en vecka, flera månader eller ibland tar det flera år innan jag avslutar en målning. Jag vet alltid när tavlan är klar, det känner jag som en tyngd i min kropp, det är som att landa med ett flygplan från en underbar, omskakande och djupt meditativ resa.

Jag använder mig mestadels av olja och akryl men även annat som råkar hamnar i händerna på mig under målandets gång. Spets har jag en speciell förkärlek för och använder den ofta i mina målningar. Jag målar med penslar, knivar, svampar, kastar och stänker färg, målar med händerna eller fötterna, målar om, målar över eller har sönder duken. Jag behöver ett stort utrymme och svängrum när jag skapar. Fysisk rörelse är en viktig process under mitt skapande, då jag upplever mina andra passioner så som dans i samma energi som mitt målande.

Jag har alltid varit en djupt passionerad människa och när jag klev in i konstens värld, så fann jag ett verktyg för att kunna uttrycka den och styra den i rätt riktning. Jag tror att dom flesta konstnärer eller andra skapande människor bär på denna känslighet som är en otroligt skör känslighet. Ens sinnen är totalt öppna och medvetenheten om universums existens blir så påtaglig att man bara måste få uttrycka den.

Jag har studerat två terminer på Konstskolan i Stockholm samt en ett årig grundutbildning på Nyckelviksskolan i Stockholm. Jag ser inte konstutbildningar som något obligatoriskt utan tycker att skapandet är en inre resa som bara är. En konstnär har en lust till att skapa som är omöjlig att tona ner, den bara är och väntar på att få komma till uttryck om och om igen. För mig har utbildningstiden dock varit en lärorik tid, men jag hade svårt att vara styrd och följa skolans riktningar då mitt eget sätt att måla alltid har varit starkare. Mina målarlärare gav mig ofta två dukar att måla på under lektionstid för att låta min expressionistiska sida få utlopp, samtidigt som jag behövde följa lärarens vägledda lektioner.

"När jag målar så dör och föds jag om på nytt, under samma ögonblick"